Hur kan det vara så? Hur kan det bli så? Det var inte längesedan man var en liten skit unge, eller en förjävlig tonåring. Man har gått från något till något helt annat.. Idag, Nej en 50-Tummare visar mig knappast vad kärlek är.

Man vinner, man förlorar och man vinner igen. Tänk hur mycket man finner och vinner under sina år, men också så mycket sorg och ensamhet.. Det är jobbigt allt det där, de där skiftandet i livet..

.

Ena dagen har du ansvar, vem ska annars åka buss, vem ska annars handla, vem ska annars gå till jobbet? Eller vem ska stå först i kön till den nya bankomaten?

.

Nästa dag ligger man skrikandes på asfalten, hjälplös och hela världen rasar ihop, man är arg och hatar alla för att drömmar och planering är förstört..

.

Vad gör man, vad säger man, jag tänker på det ofta när jag åker spårvagn eller buss..

Hur många här har precis förlorat en mamma, en pappa, en dotter, en son, en syster eller bror eller en bästa vän? Vi lär oss leva med masker, man kan inte gråta offentligt, folk tror man är dum i huvudet..

Jag gråter ibland, speciellt på spårvagnar.. Det är något speciellt.. Men livet är så jävla jobbigt ibland.

Jag är verkligen glad för att jag har min mamma, och Kent, han är så mycket mer pappa än vad min riktiga pappa någonsin har varit.. Tack..

Jag började tänka på allt vi gjort, de liv som vi haft tillsammans. Alla våra minnen, all sorg och all vår lycka.

Alla dessa dagar som vi kämpat och vandrat, jag fick ditt stöd genom allt.

.

Våra drömmar har aldrig varit försenade, dom blev bara avbrutna och ändrade. Men för första gången är det faktiskt jobbigt att tänka framåt, det brukar ju oftast vara tvärtom, inte sant?

Ingenting kommer någonsin att förändras, du var, du är, och du kommer alltid att vara min bästa vän.

.

Jag vet att du saknade din mormor, och jag vet faktiskt exakt hur det känns..

Jag är så jävla rädd, men på grund av dig så orkar jag faktiskt hålla huvudet högt och försöka leva.

Jag vill att du ska veta att det alltid varit solklart och stor lycka, allting med dig..

Jag vill bara säga tack en gång till, för att du var min vän, för att du älskade mig..

För att jag fick dela så många stunder, så mycket lycka och sorg..

.