Jag började tänka på allt vi gjort, de liv som vi haft tillsammans. Alla våra minnen, all sorg och all vår lycka.

Alla dessa dagar som vi kämpat och vandrat, jag fick ditt stöd genom allt.

.

Våra drömmar har aldrig varit försenade, dom blev bara avbrutna och ändrade. Men för första gången är det faktiskt jobbigt att tänka framåt, det brukar ju oftast vara tvärtom, inte sant?

Ingenting kommer någonsin att förändras, du var, du är, och du kommer alltid att vara min bästa vän.

.

Jag vet att du saknade din mormor, och jag vet faktiskt exakt hur det känns..

Jag är så jävla rädd, men på grund av dig så orkar jag faktiskt hålla huvudet högt och försöka leva.

Jag vill att du ska veta att det alltid varit solklart och stor lycka, allting med dig..

Jag vill bara säga tack en gång till, för att du var min vän, för att du älskade mig..

För att jag fick dela så många stunder, så mycket lycka och sorg..

.