Ta hand om sina egna?
Jag har funderat på en sak i två dagar nu, och jag måste få skriva av mig..
Min så kallade far, för några dagar sedan skrev han helt öppet till allt och alla, att vi alla borde skämmas, som skänker pengar, som bryr oss om människor och djur i andra länder.. När vi inte brydde oss ett skit om våra nära och andra medmänniskor och att vi borde börja där och sluta hjälpa andra i en annan världsdel. För det gjorde minsann han.
Jag blev varken ledsen eller glad, utan jag blev helt kokande arg! För jag kan inte förstå hur han, hur han har mage att skriva ut en sådan grej på ett sådant sätt. Han är en människa som inte bryr sig om någon annan än sig själv, han har barn, inte bara mig.. HUR MYCKET har han brytt sig? HUR MYCKET har han hjälpt oss? HUR MYCKET har han funnits där? Jag kan helt öppet och helt ärligt säga att han har gjort så mycket som ingenting för oss, inte ens lyft ett finger..
Han har aldrig funnits där, han har aldrig hjälpt oss med något, inga utegångsförbud, inte ringt och sagt grattis, aldrig varit med under våra uppväxter.. Det han har gjort en gång, det var att försöka köpa kärlek för 15 förlorade år, välj en mobil, jag är din pappa.. Jag har aldrig funnits där men det glömmer du när du får denna!
Glöm det.. Jag bryr mig inte, och jag är inte arg för min skull, utan för mina syskon som du är pappa till, jag är arg för att dom behöver dig, dom vill ha dig i sina liv, men du vill inte, du bryr dig inte. Det gör mig så fruktansvärt arg.
Visst alla människor får klaga det säger jag ingenting om, men jag tycker fan inte man kan klaga på något sådant som han gjorde, när han är den människa som verkligen skiter i allt, asså han skiter i sina barn, varför kan inte folk få skänka pengar till Afrika då?
Den dagen du börjar bry dig om dom du satt i världen, den dagen du börjar bry dig om dina nära och kära, den dagen då, kanske vi kan börja diskutera om att människor ska sluta skänka pengar.
Men tills dess kan du, och förlåt mitt språk! Men tills dess kan du fan hålla käften.
Man kan inte kalla några samtal per år som du ringer och är full och odräglig och bara spyr galla för att du bryr dig om dina barn och andra nära.
Jag är oerhört glad, över att jag inte levt med dig, att jag inte blivit uppfostrad av dig, för då vet jag inte om jag hade stått upp idag, jag hade inte varit den jag är.. Men jag hatar samtidigt att du inte aldrig haft tillräckligt med råg i ryggen för att ta ditt ansvar, du är en feg människa, otroligt feg och du borde skämmas.
Sen är jag jävligt glad över att du inte är den personen som har rätten att säga att du är stolt över dina barn, för du har inte gjort ett skit, vi alla är otroligt starka individer, kanske tack vare dig.. För att du aldrig varit där iså fall. Men inte för någonting annat.
Du vet mina syskon, det hade betytt allt för dom, om du iallafall kunde vara lite mindre egoistisk och faktiskt ringa när dom fyller år, det tar dig 5 minuter, och du hade gett dom ett varmt hjärta..
Men hör inte av dig till mig, jag vill inte ha dig i mitt liv.. ALDRIG någonsin..
Jag skäms över dig och du är inte min pappa!
