Tiden har gått otroligt fort, för det känns faktiskt ibland som att vi nyss pratade i telefonen, men sist vi pratades vid på riktigt var natten till den andre maj.. Det är ett tag sen..

Det har hänt mycket här det senaste, mycket roligt och tråkigt.. Men vi kämpar på som vi alltid har gjort, med goda miner och "allt är bra" fast man funderar ju mycket, på hur saker kunde ha varit, ja allt sånt vi alltid tjatade om..

Men jag vet att din största önskan är att vi alla ska vara lyckliga, och glada.. Det är vi, eller jag är det och jag vet att Knubbe är det också.. Vi är starka, vi kämpar..

Vi har lärt oss att kämpa, kämpa och kämpa tills det känns som att man ger iväg sitt liv..

Att allting blir hårdare och hårdare, sedan tuffare och hårdare.. Men lyckan är värd den väntan..

Men du är saknad, jag saknar till och med dagen då jag fick min nya gitarr och du pajar den det första du gör, för det är du.. Jag önskar du kunde vara med oss ett tag till, vi har gjort många första saker utan dig nu och det suger rent utsagt.. Men det som håller leendet uppe är att du hade skrattat..

Men vi vet alla innerst inne att du fick leva ett fullt och lyckligt liv, även om vi andra tyckte det var kort, så levde du, och som jag skrivit innan.. Jag har många saker att berätta för mina barnbarn när jag är gammal och skruttig..

Jag älskar dig, och tills vi ses igen.. Ta hand om dig..