A heart on the line..

Be the bear - heart on a line.. Den låter går på repeat.. Om och om igen jag hörde låten i ung cancers nya video. Den första hette "det är okej att känna" den andra som denna låten var med i heter "det är okej att känna hopp"

Jag gillar dessa filmerna stark, dom förmedlar inte bara ord, utan också känsla och kärleken till livet.. Vilket fan inte är lätt när man är nere i skiten och allt bara känns hopplöst!

Som jag skrev låten går på repeat och jag försöker hitta mitt budskap i denna låt, vad det än kan vara.. Men jag kan redan nu skrika rakt ut att det är den vackraste låt som någonsin skapats..

Saker och ting är alltid tungt någon gång i livet, men man kommer upp, man lär sig att klättra upp och ramla ner om och om igen. Det gäller alla människor, precis alla.. Oavsett om det är en människa med cancer eller en människa som fått ett brustet hjärta..

Jag har nu kommit till min botten igen, och just nu vill ja inte ens klättra upp, jag vill skita i allt, bara lägga mig ner och titta upp på alla moln som flyger förbi och se vad man kan hitta där uppe.. Jag känner mig styrkelös, jag orkar inte någonting.. Har nog aldrig känt mig så klen, så liten.. Så rädd

För just nu, så orkar jag ingenting.. Jag tänker att det måste ju räcka någon gång? Visst jag skämtar alltid bort det och säger jag är sjuk så alla ni andra kan va friska.. Men min bägare rann över för längesen nu.. Men man kämpar ändå, man bygger upp ett jävlar anamma för att detta är "säkert sista gången" men just idag undrar jag faktiskt.. NÄR fan är sista gången?

Jag vet att jag är negativ nu, jag vet att jag har allt stöd i världens från mina närmaste och att så många i min närhet så många gånger sagt att nu är det sista gången, nästa år är du frisk.. Men istället har det blivit 4 operationer till nästkommande år.. Det tar inte slut!

Ibland undrar jag verkligen om jag gjort Gud så jävla illa eller vad fan ja har lyckats göra? Ingen aning. Något har jag ju tydligen gjort..

Så nu sitter jag här, jag blir inte bättre, jag blir sämre, jag orkar mindre och mindre.. Och allt jag vill är att kunna göra saker som alla kan, kunna gå ut och springa som andra.. Kunna göra saker jag slutade kunna göra redan som 17 åring..

Jaja vet inte jag mår dåligt idag, är arg och ledsen.. Jag är tomt helt enkelt!








Kom ihåg mig?