Jag vet inte vart jag ska börja, eller hur det kommer sluta.. Men jag måste få ur mig allting på något sätt.
För just nu är jag en bomb, fylld av så mycket känslor, skratt och tårar, frustration, vilsenhet, oro, rädsla det är bara några av dom känslor jag bär på just nu..
Jag trodde aldrig att det skulle sluta så här, jag trodde verkligen inte det, jag var så säker, jag sa att det löser sig till omgivningen, att du fixar detta.. Och det var inte för att jag inte trodde eller visste att det inte var allvarligt, för det visste jag, men jag vet också vilken jäkla kämpe du är, och vilken vilja du har!!
Jag önskar att jag aldrig hittade dig så som jag hittade dig, för jag såg och jag visste hur mycket du led, du ville inte ha hjälp, och du sa om och om igen, det är okej, jag förstår med det är okej, sen pratade du även om glass..
Jag ville inte lyssna, jag ville bara få upp dig och få dig att må bra.
När ambulansmännen kom tog jag upp dig tätt intill mig i min famn, och bar dig till en stol och pratade om roliga saker och sjöng, precis så som du gjorde med mig den gången på Gretas, då du sjung för full hals för att jag skulle lugna ner mig och glömma smärtan.
Jag visste att det skulle bli tuffa dagar, men jag visste också vilken stark människa du är, vi var där, pratade med dig i måndags, och jag vet att du hörde och pratade tillbaka på ditt sätt, vi skulle ses snart.
Sen vet jag bara att jag faller ihop, det jag aldrig trodde skulle hända händer, och jag är fortfarande i chock, jag växlar från att vara skit arg till så himla ledsen, till glad och sen orolig, så jag hoppas verkligen inte du ser mig nu för jag vet att du hade blivit arg på mig då.
Du är en sådan fin människa, vi har varit med om så mycket, så många galna saker vi har gjort, så mycket roligt, så många skratt, men också tårar och bråk, men vi har alltid stått sida vid sida, det var lixom du, jag och knubbe.
Trion som bara var helt bäst, vi hade så många planer.. Det skulle bli den bästa sommaren, inte för att ingen annan var tråkig, men vi skulle verkligen planera denna sommar så det verkligen blev perfekt.
Sanna, tiden med dig har varit lärorik, dom många underbara åren vi haft kommer jag aldrig glömma och jag kommer aldrig att glömma dom heller, det vill jag inte.. Du har varit med och gjort mig till den jag är idag och det tackar jag dig för.. Att du alltid var min bästa vän, att du alltid fanns där, i vårt och torrt och dag som natt!
Jag har lovat dig nu, att jag alltid kommer leva livet för dig med, du kommer få vara med när jag gifter mig, när jag skaffar barn, du kommer få vara med på alla resor, och när jag får mina barn och barnbarn ska jag berätta om alla hyss vi gjort och hur kul vi hade, och framförallt vem du var för mig och vilken fin människa du är!
Jag gick inte på minnesstunden idag, jag gick inte för att jag hade inte klarat av det, jag är ett jävla vrak inombords och hade bara brutit ihop ännu mer, för jag kan fortfarande inte förstå, även om halva jag redan gör det..
Nu är det vi, trion.. Men du är i himlen, men det kommer aldrig hindra oss från att vara vi, som bara vi tre kan.
Mamma kom med en present till mig och knubbe, vi fick var sitt stort rött ljus, med ett guldhjärta på ett fat, hjärtat står för vilket hjärta av guld du har och det röda ljuset står för kärleken du har till mig och knubbe lika mycket som den enorma kärleken från mig och knubbe till dig..
Nu har jag väl fått skriva av mig lite, jag kommer ingen mer vart nu, men en sak till!
Jag sa: En dröm, den är allt jag har... Att när det är min tur sen..
Så visar du mig vägen hem till dig, lova mig det min vän.
Tills dess, så finns du i mitt hjärta, och glöm aldrig hur mycket jag älskar dig!
Vi ses snart hjärtat!
