Freedom Finance

Steve Jobs 1955-2011

Jag har försökt somna ett bra tag, kollade runt på amerikanska sidor på nätet för att jag skulle bli trött..

Chockad som jag blev när jag såg en amerikansk artikel.. Steve Jobs förlorade kampen.. Och mina tårar har runnit lite då och då dom senaste 100 minuterna..

En av mina största idoler har nu lämnat oss, vissa som läser detta kanske inte ens vet vem Steve Jobs är och då ska jag förklara detta.

Steve Jobs är grundaren/skaparen av Apple! Steve och en barndomsvän skapade Apple i sitt egna garage, där satt dom och jag tror inte Steve skulle veta att Apple idag skulle vara världens största och ledande företag..

Denna människa har skapat mirakel och riktiga under i tekniken värld, vem ska du kunna chocka med samtidigt vara så pedagogisk och lugn som han kan? Så mycket som han gett hela världen.. Han är ett historiskt geni i mina ögon och han har gjort världen och samhället bättre med det han gjort, på sitt sätt!

Han fick cancer redan 2003-2004 och har kämpat sedan dess, han har varit sjukskriven några gånger till och från men alltid varit Apples ledare, tills nu i augusti då han gick av helt och lämnade rampljuset men fanns med bakom kulisserna i bolaget.

Han förlorade kampen mot cancern för några timmar sedan (svensk tid) dagen efter Apple lanserade den nya iphone 4S och iOS5.

Världen har förlorat ett geni, en varm människa som visste hur man skapade under efter under.. Han kommer bli otroligt saknad, han är redan otroligt saknad..

En av mina största idoler, min idol Steve Jobs, gör nu under och skapa mirakel i himlen så som bara du gjort för världen här på jorden!

Världen, men nog främst teknikens värld sörjer dig otroligt mycket och 80 procent av världens befolkning vet inte ens om det än, imorgon när folk vaknar upp på morgonkvisten och läser vad som har hänt...

Vila i frid Steve Jobs, vila i frid..


A heart on the line..

Be the bear - heart on a line.. Den låter går på repeat.. Om och om igen jag hörde låten i ung cancers nya video. Den första hette "det är okej att känna" den andra som denna låten var med i heter "det är okej att känna hopp"

Jag gillar dessa filmerna stark, dom förmedlar inte bara ord, utan också känsla och kärleken till livet.. Vilket fan inte är lätt när man är nere i skiten och allt bara känns hopplöst!

Som jag skrev låten går på repeat och jag försöker hitta mitt budskap i denna låt, vad det än kan vara.. Men jag kan redan nu skrika rakt ut att det är den vackraste låt som någonsin skapats..

Saker och ting är alltid tungt någon gång i livet, men man kommer upp, man lär sig att klättra upp och ramla ner om och om igen. Det gäller alla människor, precis alla.. Oavsett om det är en människa med cancer eller en människa som fått ett brustet hjärta..

Jag har nu kommit till min botten igen, och just nu vill ja inte ens klättra upp, jag vill skita i allt, bara lägga mig ner och titta upp på alla moln som flyger förbi och se vad man kan hitta där uppe.. Jag känner mig styrkelös, jag orkar inte någonting.. Har nog aldrig känt mig så klen, så liten.. Så rädd

För just nu, så orkar jag ingenting.. Jag tänker att det måste ju räcka någon gång? Visst jag skämtar alltid bort det och säger jag är sjuk så alla ni andra kan va friska.. Men min bägare rann över för längesen nu.. Men man kämpar ändå, man bygger upp ett jävlar anamma för att detta är "säkert sista gången" men just idag undrar jag faktiskt.. NÄR fan är sista gången?

Jag vet att jag är negativ nu, jag vet att jag har allt stöd i världens från mina närmaste och att så många i min närhet så många gånger sagt att nu är det sista gången, nästa år är du frisk.. Men istället har det blivit 4 operationer till nästkommande år.. Det tar inte slut!

Ibland undrar jag verkligen om jag gjort Gud så jävla illa eller vad fan ja har lyckats göra? Ingen aning. Något har jag ju tydligen gjort..

Så nu sitter jag här, jag blir inte bättre, jag blir sämre, jag orkar mindre och mindre.. Och allt jag vill är att kunna göra saker som alla kan, kunna gå ut och springa som andra.. Kunna göra saker jag slutade kunna göra redan som 17 åring..

Jaja vet inte jag mår dåligt idag, är arg och ledsen.. Jag är tomt helt enkelt!


Ta hand om sina egna?

Jag har funderat på en sak i två dagar nu, och jag måste få skriva av mig..
Min så kallade far, för några dagar sedan skrev han helt öppet till allt och alla, att vi alla borde skämmas, som skänker pengar, som bryr oss om människor och djur i andra länder.. När vi inte brydde oss ett skit om våra nära och andra medmänniskor och att vi borde börja där och sluta hjälpa andra i en annan världsdel. För det gjorde minsann han.

Jag blev varken ledsen eller glad, utan jag blev helt kokande arg! För jag kan inte förstå hur han, hur han har mage att skriva ut en sådan grej på ett sådant sätt. Han är en människa som inte bryr sig om någon annan än sig själv, han har barn, inte bara mig.. HUR MYCKET har han brytt sig? HUR MYCKET har han hjälpt oss? HUR MYCKET har han funnits där? Jag kan helt öppet och helt ärligt säga att han har gjort så mycket som ingenting för oss, inte ens lyft ett finger..

Han har aldrig funnits där, han har aldrig hjälpt oss med något, inga utegångsförbud, inte ringt och sagt grattis, aldrig varit med under våra uppväxter.. Det han har gjort en gång, det var att försöka köpa kärlek för 15 förlorade år, välj en mobil, jag är din pappa.. Jag har aldrig funnits där men det glömmer du när du får denna!

Glöm det.. Jag bryr mig inte, och jag är inte arg för min skull, utan för mina syskon som du är pappa till, jag är arg för att dom behöver dig, dom vill ha dig i sina liv, men du vill inte, du bryr dig inte. Det gör mig så fruktansvärt arg.

Visst alla människor får klaga det säger jag ingenting om, men jag tycker fan inte man kan klaga på något sådant som han gjorde, när han är den människa som verkligen skiter i allt, asså han skiter i sina barn, varför kan inte folk få skänka pengar till Afrika då?

Den dagen du börjar bry dig om dom du satt i världen, den dagen du börjar bry dig om dina nära och kära, den dagen då, kanske vi kan börja diskutera om att människor ska sluta skänka pengar.
Men tills dess kan du, och förlåt mitt språk! Men tills dess kan du fan hålla käften.


Man kan inte kalla några samtal per år som du ringer och är full och odräglig och bara spyr galla för att du bryr dig om dina barn och andra nära.

Jag är oerhört glad, över att jag inte levt med dig, att jag inte blivit uppfostrad av dig, för då vet jag inte om jag hade stått upp idag, jag hade inte varit den jag är.. Men jag hatar samtidigt att du inte aldrig haft tillräckligt med råg i ryggen för att ta ditt ansvar, du är en feg människa, otroligt feg och du borde skämmas.

Sen är jag jävligt glad över att du inte är den personen som har rätten att säga att du är stolt över dina barn, för du har inte gjort ett skit, vi alla är otroligt starka individer, kanske tack vare dig.. För att du aldrig varit där iså fall. Men inte för någonting annat.

Du vet mina syskon, det hade betytt allt för dom, om du iallafall kunde vara lite mindre egoistisk och faktiskt ringa när dom fyller år, det tar dig 5 minuter, och du hade gett dom ett varmt hjärta..

Men hör inte av dig till mig, jag vill inte ha dig i mitt liv.. ALDRIG någonsin..
Jag skäms över dig och du är inte min pappa!

7 månader..

Timmar har blivit till dagar - Dagar har blivit till månader.. Snart har det faktiskt gått ett helt år.
Tiden har gått otroligt fort, för det känns faktiskt ibland som att vi nyss pratade i telefonen, men sist vi pratades vid på riktigt var natten till den andre maj.. Det är ett tag sen..
Det har hänt mycket här det senaste, mycket roligt och tråkigt.. Men vi kämpar på som vi alltid har gjort, med goda miner och "allt är bra" fast man funderar ju mycket, på hur saker kunde ha varit, ja allt sånt vi alltid tjatade om..
Men jag vet att din största önskan är att vi alla ska vara lyckliga, och glada.. Det är vi, eller jag är det och jag vet att Knubbe är det också.. Vi är starka, vi kämpar..
Vi har lärt oss att kämpa, kämpa och kämpa tills det känns som att man ger iväg sitt liv..
Att allting blir hårdare och hårdare, sedan tuffare och hårdare.. Men lyckan är värd den väntan..
Men du är saknad, jag saknar till och med dagen då jag fick min nya gitarr och du pajar den det första du gör, för det är du.. Jag önskar du kunde vara med oss ett tag till, vi har gjort många första saker utan dig nu och det suger rent utsagt.. Men det som håller leendet uppe är att du hade skrattat..
Men vi vet alla innerst inne att du fick leva ett fullt och lyckligt liv, även om vi andra tyckte det var kort, så levde du, och som jag skrivit innan.. Jag har många saker att berätta för mina barnbarn när jag är gammal och skruttig..
Jag älskar dig, och tills vi ses igen.. Ta hand om dig..

År 2010

2009 sa vi alla att år 2010 ska bli ett år vi aldrig glömmer, vi skulle göra galna, roliga och helt meningslösa saker.
Vi snacka och planerade och drömde, det gjorde vi för nästan precis ett år sedan.
.
Nu sitter man här, året har glidit förbi fort och det är alldeles snart slut, jag bor inte längre i Göteborg, och vi alla höll en sak som lovades förra året - Att år 2010 aldrig glöms bort.
.
Men vi kommer inte komma ihåg det för att det var det galna och roliga året det skulle bli, jag kommer komma ihåg det för att jag fick operera mig i hjärnan och för att en av mina 2 bästa vänner gick bort och att jag var den sista som hon lyckades säga en hel mening till.. Jag kommer komma ihåg den för att jag fick fira min födelsedag, din födelsedag och Knubbes födelsedag utan dig Brasse.
.
I morgon är det den 3:e och det har redan gått 5 månader sedan du gick bort, och jag är lång borta från alla våra vänner.. Jag ska jobba hela dagen.. Livet är tufft, och bra orättvist ofta..
.
Men jag har dig mycket att tacka för, tack min vän för att jag var så älskad av dig..
.
.Jag kommer aldrig sluta älska dig.
.

Tick Tack..

Alla dessa dagar som susar förbi, och väldigt fort går det ibland.. Det är de som är livet..
Hur kan det vara så? Hur kan det bli så? Det var inte längesedan man var en liten skit unge, eller en förjävlig tonåring. Man har gått från något till något helt annat.. Idag, Nej en 50-Tummare visar mig knappast vad kärlek är.
Man vinner, man förlorar och man vinner igen. Tänk hur mycket man finner och vinner under sina år, men också så mycket sorg och ensamhet.. Det är jobbigt allt det där, de där skiftandet i livet..
.
Ena dagen har du ansvar, vem ska annars åka buss, vem ska annars handla, vem ska annars gå till jobbet? Eller vem ska stå först i kön till den nya bankomaten?
.
Nästa dag ligger man skrikandes på asfalten, hjälplös och hela världen rasar ihop, man är arg och hatar alla för att drömmar och planering är förstört..
.
Vad gör man, vad säger man, jag tänker på det ofta när jag åker spårvagn eller buss..
Hur många här har precis förlorat en mamma, en pappa, en dotter, en son, en syster eller bror eller en bästa vän? Vi lär oss leva med masker, man kan inte gråta offentligt, folk tror man är dum i huvudet..
Jag gråter ibland, speciellt på spårvagnar.. Det är något speciellt.. Men livet är så jävla jobbigt ibland.
Jag är verkligen glad för att jag har min mamma, och Kent, han är så mycket mer pappa än vad min riktiga pappa någonsin har varit.. Tack..













Tiden läker inte alla sår..
Men man lär sig leva med dom...

God Natt!..

Du, jag önska att du fanns här bredvid mig, så jag hade kunnat få se dig igen bara för att säga tack.
Jag började tänka på allt vi gjort, de liv som vi haft tillsammans. Alla våra minnen, all sorg och all vår lycka.
Alla dessa dagar som vi kämpat och vandrat, jag fick ditt stöd genom allt.
.
Våra drömmar har aldrig varit försenade, dom blev bara avbrutna och ändrade. Men för första gången är det faktiskt jobbigt att tänka framåt, det brukar ju oftast vara tvärtom, inte sant?
Ingenting kommer någonsin att förändras, du var, du är, och du kommer alltid att vara min bästa vän.
.
Jag vet att du saknade din mormor, och jag vet faktiskt exakt hur det känns..
Jag är så jävla rädd, men på grund av dig så orkar jag faktiskt hålla huvudet högt och försöka leva.
Jag vill att du ska veta att det alltid varit solklart och stor lycka, allting med dig..
Jag vill bara säga tack en gång till, för att du var min vän, för att du älskade mig..
För att jag fick dela så många stunder, så mycket lycka och sorg..
.
Tack Sanna - För att du varit en stor del i varför jag är den jag är idag.
Jag älskar dig min bästa vän
Lev genom mig
.



.Lev Genom Mig.

Ibland är jag ledsen, förvirrad.. Men oftast är jag väldigt arg, arg inuti mig själv. Om man kan säga så?
Denna kväll är jag egentligen bara väldigt tom, sårad och har en enorm saknad!
.
Hur många gånger har jag gråtit på din axel och du har alltid kramat om mig?
Hur många gånger har vi lovat varann saker som ingen av oss ska bryta?
Hur många hemligheter har vi som ingen annan har någon aning om?
.

Jag försöker gå vidare, jag har gått vidare.. Det går sakta, men det går.. Allting runt omkring är som normalt igen, gatorna är sig lika men samtidigt är dom för mig också väldigt tomma ibland.
Om jag ska vara helt ärligt har jag inte fått chansen att tänka på allting så mycket, det är för mycket runt om kring, andra man ska ta hand om, saker som måste göras.. Men sen finns det också en liten del i mig som inte vill tänka. För du är ju du,min bästa vän, du har ju alltid funnits vid min sida, vi har alltid skrattat, allt vi gjort, galet!

.
Jag hade behövt din kram denna kväll.
Jag hade behövt höra dig lova att allt blir riktigt bra.
Jag hade velat berätta en hemlighet för dig.
.




.Lev Genom Mig.

 


ängel

Det är meningen, att man ska faller isär - För att kunna bli hel igen.
Det finns inget jag och du.. Som kan ta mig ur, denna hagelskur.
Och när det regnar, vill jag bara fly. Kan inte längre dansa under mitt paraply.
Nu har det blivit såhär, man bara skriker och svär och allt har glidit isär.
Jag skriver det här, för den tiden som var, vi trodde att isen skulle bära.
Men det var då, och klockan tickar.. Man somnar stillsamt
Låtsas vilja komma, hinna fram till det vi kunde haft.
Alla stunderna och det underland som vi lämnat allt,
Känslan brast och nu när du är borta behöver jag änglavakt.

Det är meningen att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen.
Vi badar I solnedgången, jag ser tillbaks & orden kommer.
Det höll inte längre, men vi kämpa ihop. nu låter man dagarna dö,
Jag saknar din röst, och allt vi haft, allt blev bortspolat av ett vattenfall.
Du vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommarnätter.
Nu vill jag bara vara lite bättre, vindarna kommer jag svarar på direkten.
En liten tröst att jag ser dig ibland, att du vill ge mig din hand.
Jag vet att du finns hos mig, men du har även lämnat alla oss här.
Jag vill visa alla otroligt mycket kärlek, men det blir bara ett känslokall.

Fingrar I nacken, så avlägset nu när jag vinglar I natten.
Det slår mig ifall ingen är vacker är det då tomma kärleksbrev?
Eller brinnande papper?
Det var denna våren, och vi dyrkade solskenet.
Samma vår som fyllt mig med tomhet.
Man har sett botten alltför många gånger,
och allt jag vill är att du ska hålla om mig.
Men jag tänker vara trogen förevigt, leva livet ut.
Inga ord utan mening för, allt vi haft är lever kvar,
Och att du frågar hur jag mår i drömmar är en fin tröst.
Tusentals du och jag, men det kommer aldrig sluta vara vi.
Och jag kommer aldrig sluta vara jag.

Hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
Bara en gång till.
Och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
Bara en gång till.


Jag kommer sakna dig

Jag vet inte vart jag ska börja, eller hur det kommer sluta.. Men jag måste få ur mig allting på något sätt.
För just nu är jag en bomb, fylld av så mycket känslor, skratt och tårar, frustration, vilsenhet, oro, rädsla det är bara några av dom känslor jag bär på just nu..

Jag trodde aldrig att det skulle sluta så här, jag trodde verkligen inte det, jag var så säker, jag sa att det löser sig till omgivningen, att du fixar detta.. Och det var inte för att jag inte trodde eller visste att det inte var allvarligt, för det visste jag, men jag vet också vilken jäkla kämpe du är, och vilken vilja du har!!

Jag önskar att jag aldrig hittade dig så som jag hittade dig, för jag såg och jag visste hur mycket du led, du ville inte ha hjälp, och du sa om och om igen, det är okej, jag förstår med det är okej, sen pratade du även om glass..
Jag ville inte lyssna, jag ville bara få upp dig och få dig att må bra.

När ambulansmännen kom tog jag upp dig tätt intill mig i min famn, och bar dig till en stol och pratade om roliga saker och sjöng, precis så som du gjorde med mig den gången på Gretas, då du sjung för full hals för att jag skulle lugna ner mig och glömma smärtan.

Jag visste att det skulle bli tuffa dagar, men jag visste också vilken stark människa du är, vi var där, pratade med dig i måndags, och jag vet att du hörde och pratade tillbaka på ditt sätt, vi skulle ses snart.

Sen vet jag bara att jag faller ihop, det jag aldrig trodde skulle hända händer, och jag är fortfarande i chock, jag växlar från att vara skit arg till så himla ledsen, till glad och sen orolig, så jag hoppas verkligen inte du ser mig nu för jag vet att du hade blivit arg på mig då.

Du är en sådan fin människa, vi har varit med om så mycket, så många galna saker vi har gjort, så mycket roligt, så många skratt, men också tårar och bråk, men vi har alltid stått sida vid sida, det var lixom du, jag och knubbe.
Trion som bara var helt bäst, vi hade så många planer.. Det skulle bli den bästa sommaren, inte för att ingen annan var tråkig, men vi skulle verkligen planera denna sommar så det verkligen blev perfekt.

Sanna, tiden med dig har varit lärorik, dom många underbara åren vi haft kommer jag aldrig glömma och jag kommer aldrig att glömma dom heller, det vill jag inte.. Du har varit med och gjort mig till den jag är idag och det tackar jag dig för.. Att du alltid var min bästa vän, att du alltid fanns där, i vårt och torrt och dag som natt!

Jag har lovat dig nu, att jag alltid kommer leva livet för dig med, du kommer få vara med när jag gifter mig, när jag skaffar barn, du kommer få vara med på alla resor, och när jag får mina barn och barnbarn ska jag berätta om alla hyss vi gjort och hur kul vi hade, och framförallt vem du var för mig och vilken fin människa du är!

Jag gick inte på minnesstunden idag, jag gick inte för att jag hade inte klarat av det, jag är ett jävla vrak inombords och hade bara brutit ihop ännu mer, för jag kan fortfarande inte förstå, även om halva jag redan gör det..

Nu är det vi, trion.. Men du är i himlen, men det kommer aldrig hindra oss från att vara vi, som bara vi tre kan.

Mamma kom med en present till mig och knubbe, vi fick var sitt stort rött ljus, med ett guldhjärta på ett fat, hjärtat står för vilket hjärta av guld du har och det röda ljuset står för kärleken du har till mig och knubbe lika mycket som den enorma kärleken från mig och knubbe till dig..


Nu har jag väl fått skriva av mig lite, jag kommer ingen mer vart nu, men en sak till!

Jag sa: En dröm, den är allt jag har... Att när det är min tur sen..
Så visar du mig vägen hem till dig, lova mig det min vän.

Tills dess, så finns du i mitt hjärta, och glöm aldrig hur mycket jag älskar dig!

Vi ses snart hjärtat!

Drömda Värld

Jag vill fly, nu när bitterheten tar sin plats,
bara bort till sagorna, drömmarnas värld eller till ett magiskt land
där jag kan skapa en egen bild som spegelbild,
en egen väg som slutar exakt där jag vill att vägen leder till,
en framtid, en samtid, en ensam tid
där bara det jag vill kommer få spela in
En låtsasvärld, och jag kan bjuda in en gäst
som är vem jag vill och jag kan bjuda in en vän
och ett sällskap till, och trots att jag vill vara ensamm
s vill jag ändå ha någon som jag kan vara ensam med
Där i vår egenhet, där vi kan skriva brev i sandlådan,
där vi kan tugga tallkoda och bygga barkbåtar.
Där vi kan ligga p en filt och leta bilder i molnen,
ligga och fnissa och titta på - när den andra ligger och sover.
I min värld kan vi skratta och le, och bara vara
och viska saker i varandras öron som man inte kan ta tillbaka
Vi kan samlas i ringar och dansa i timmar
för i dimman av drömmar kan ingen dansa fult
och det är ändå ganska kul så fort det är nån annans tur.
Och vi kan samla på liljor och vika kransar av viljor
som aldrig kan brytas itu - i dimman av drömmar
Jag kan vara fri, du kan vara fri. Vi kan vara fria
och låta lika vara lika när vi delar samma tankar
och speglas av varandra i varandras dagliga Allt
fast... fast i mitt magiska land... tragiskt men sant.
Jag lever nog hellre i drömmen p riktigt...
Än att bara drömma om att leva p riktigt..
Jag vill fly, nu när bitterheten tar sin plats,
bara bort till sagorna, drömmarnas värld eller till ett magiskt land
där jag kan skapa en egen bild som spegelbild,
en egen väg som slutar exakt där jag vill att vägen leder till,
en framtid, en samtid, en ensam tid
där bara det jag vill kommer få spela in


En låtsasvärld, och jag kan bjuda in en gäst
som är vem jag vill och jag kan bjuda in en vän
och ett sällskap till, och trots att jag vill vara ensamm
s vill jag ändå ha någon som jag kan vara ensam med


Där i vår egenhet, där vi kan skriva brev i sandlådan,
där vi kan tugga tallkoda och bygga barkbåtar.
Där vi kan ligga p en filt och leta bilder i molnen,
ligga och fnissa och titta på - när den andra ligger och sover.
I min värld kan vi skratta och le, och bara vara
och viska saker i varandras öron som man inte kan ta tillbaka


Vi kan samlas i ringar och dansa i timmar
för i dimman av drömmar kan ingen dansa fult
och det är ändå ganska kul så fort det är nån annans tur.
Och vi kan samla på liljor och vika kransar av viljor
som aldrig kan brytas itu - i dimman av drömmar


Jag kan vara fri, du kan vara fri. Vi kan vara fria
och låta lika vara lika när vi delar samma tankar
och speglas av varandra i varandras dagliga Allt
fast... fast i mitt magiska land... tragiskt men sant.


Jag lever nog hellre i drömmen på riktigt...
Än att bara drömma om att leva på riktigt..

Den blir så som vi gör den.

Alla har vi ett behov av att bara vara och finna sig själv i nuet.

Jag tror dock att jag har ett allt för stort behov nu

Den senaste tiden har varit så nytt..

Jag har känt så mycket som jag inte är van att känna..

Jag har lovat att inte känna men vad händer nu när jag faktiskt gör det?

Hur tar man det då??

Jag är så trött på att alla dömer och påpekar brister och svagheter hos folk

Kan man inte bara få vara?

Vara den man är just nu

Inga domar inga löften som inte kan hållas inga hjärtan som går i kras för att man trodde att man kunde så mycket bättre.

Inget dåligt samvete för att man sårade den man inte ville såra.

Allt har en mening.

Eller är det bara ord?

Tomma ord utan någon betydelse eller mening?

En bekant sa en gång till mig.

-Du måste få henne att tro på lyckliga slut.

Hur ska jag kunna få någon att tro på det när jag inte tror på dem orden själv?

Jag vill så gärna tro att det finns lyckliga slut.

Så som i sagans värld där allt är perfekt och bara helt underbart.

Men detta är världen vi lever i.

Hårt och kallt.

Men det kan också vara underbart och mjukt.

En kort period i alla fall.

På nått sätt så blir det varma, mjuka, fluffiga världen till den hårdaste kallaste bittraste världen som gud någonsin har skådat.

Jag tror inte på himmel eller helvete

Jag tror att den världen vi lever i nu är det som kommer att bli efter våra kroppar har lämnat den.

Den blir så som vi gör den.

Kanske är det jag som gör mitt eget liv till ett helvete då och då.

Kanske för att jag inte släpper taget om saker man borde ibland.

För ibland är det ett rent helvete

Allt rasar.

Bit för bit så faller muren som jag sakta byggt upp till försvar

Jag vill så gärna bara släppa taget, släppa allt, och bara fly in i mig själv.

Men denna gången går det inte.

Det sitter fast.

Min fråga är bara.

När ska  osynliga tårarna sluta rinna??


Basketplan..


Jag har sprungit slut på konstiga och knäppa, till och med komplicerade teorier..
Så nu kan jag lika gärna ta tillbaka varenda ord, för jag har förberett mig på detta "breakdown"

Varje konfrontation jag gör för mig själv, det blir som en förolämpning till så mycket annat omkring mig..
Jag har hört mig själv säga att jag aldrig kommer kunna älska något så mycket någonsin..

Men nu har jag valt att göra allt för att slåss, för att slå bort det.. Det har aldrig känt så här innan?
Jag har nog aldrig försökt kämpa emot så mycket heller innan, för det kommer helt enkelt inte bli som det var..

Det som är så jobbigt är att vi alltid stod sida vid sida, jag släppte aldrig taget och du ville inte bli släppt..
Enligt alla, och nu mig själv så låter det så meningslöst, så löjligt på något sätt

Jag har haft mina stunder men allting fanns alltid inborrat i min själ, ben och hjärta.. och det fanns lixom alltid där.
Det var mitt liv, dom ljusaste stunderna i mitt liv..

Jag har gått och önskat så länge, att en dag så kommer det funka, då kommer det gå.. Att en dag ska jag få slippa drömma..

Jag hittade en gammal t-shirt, en t-shirt som jag använde en sista gång med dig.. det har legat i påse i ett skåp sedan den dagen.. Doften är helt borta..

Idag besökte jag den plats allting började.. Och en basketplan har aldrig kunnat se ut på det sättet..
Och ikväll har jag bestämt mig för att aldrig mer ifråga detta beslutet.. Det är väl för mitt eget bästa..



Jag har aldrig sett en basketplan så ödslig, men det som gör mig glad, det är att en vacker dag kommer det vara en stjärna.. Som en gång startade där..


Jag har väl blivit lite mer visare, lite mer starkare, lite mindre behövlig.. och för mig är detta löjligt...






Så nu är det släppt!

Straffad


Ett korthus av fördomar stämplad i min panna,
samhällets moral som e byggt på nåt helt annat,
Gör mig förbannad än etik utan mening
herr och fru svensson med förutfattad mening,
ja vet vem ja va men ja känner mig själv nu,
tittar mig i ögonen sanningen kommer fram till slut,
vad fan vet ni om oss hur fan tänker ni ?
har ni sett våran uppväxt, våra liv ?
ni rullar ut den röda mattan framför era fötter,
slänger en blick jag vet hur ni tänker,
ni kollar på mig som om ja vore nå rovdjur,
tänker för er själv det där ska låsas in i en bur,
vem e du, som spottar oss i våra ansikten,
vem e du utan stolthet och realism,
vem e du, som inte känner oss va,
vem e du, människan utan respekt nu!





Min frihet den förlora jag för längesen,
13 år första dagen på behandlingshem,
ända sen den dagen fängslad utan galler,
står på öppet fält men det svider i mina handleder,
inga handklovar men samhället knullar mig,
Felaktig behandling måste ha skapat mig,
aldrig vart en pundare men drogerna fanns där,
när polarna blev inlåst satt jag redan där,
straffad av systemet så folk kan se ner på mig,
pekar till sina barn bli aldrig som dom okej
hur ska man ändras utan en andra chans
dömd livet ut om om man en gång är straffad





Om man är född bland proletärer,
Och gör narkotikaaffärer,
och är man en gång redan straffad,
så är det lätt att man blir haffad,
jag saknar min frihet nu och klappen på min axel,
jag saknar min frihet nu och klappen på min axel,

En dag kvar leva ?

Okej, om du fick veta att du hade en dag kvar att leva, vad skulle du göra? Vad jag skulle göra?
.
Jag tror att jag skulle ... Tagit ut alla pengar på mitt konto springa ner och handla bilen jag alltid tänkt på att skaffa! Vinka när jag såg min granne, hello Yo, bilen är ny och hur är läget? Jag skulle vilja ha flickan jag älskar vid min sida, köra ut mot vattnet och inte tag någonting för givet!
-
Jag skulle ringa dit alla gamla vänner och käraste och tala om för dom att de har gjort mig till den jag är idag.
Jag kan se mig själv i backspegeln och säga hej det är bra nog, jag har haft det bäst, så fönstret ner, volym upp!
Då jag undrade om jag hade gett allt för dem som har gett mig så mycket av dom själva? Jag skulle parkera bilen mitt på vägen och musik, yo, min egen och alla skulle le och dansa med varandra och retas, sedan en Barbeque Bonfire på stranden....
-
Jag skulle vilja säga till mina bröder och systrar att jag är stolt över dom och dom ska förstå hur mycket jag verkligen älskar dem, vill jag säga till min mamma att jag älskar henne och säga tack, för att jag fick bli till.
Solen skulle gå ner över vattnet medan jag tog en sista snus och drack en sista öl!
Vind i mitt hår Rockstar glasögon på så 23 år är jag och jag älskar mitt Götlaborg.
-
Jag ville faktiskt dra iväg i dom vitaste Sneakers och skinnpajen, slitna jeans och en keps på sne, så skulle jag lämna bilen och bara promenera genom GBG..
-
Och önskar att jag kunde få tacka alla dom som känner mig och funnits med i mitt liv, men vet inte riktigt hur det skulle gå till? kanske en sista måltid på Jensen? Göra saker som jag normalt inte gör, som att stoppa den vackraste flickan och förföra henne så som jag aldrig hade gjort det förr.
Jag skulle samla mina bästa vänner, mina vänner och bekanta, jag skulle nog säger att vi ses någonstans, vi kommer att mötas igen alla tillsammans,
-
Jag hade dragit iväg, tyst för mig själv, skrattat och skämtat och dragit all historik om mitt liv förbi mig själv.
Men jag hade samtidigt varit lite rädd, för att veta att du lämnar jag allt? Min mamma, min familj, mina vänner och flickan i mitt liv som jag ännu inte funnit, men jag hade nog nöjt mig med tanker på att hon faktiskt finns där ute någonstans, och allting finns tatuerat in i hjärtat på mig själv, precis så som jag vill ha det..
-
En dag kvar att leva? Vad gör man?
Jo lev livet medan du kan och älskar mycket medan du faktiskt vågar det...

Knubbes dator - Gamla roliga kort..

Haha, ja knubbe har gått till jobbet och jag är kvar och passar Mixie en stund till.. Snokar igenom lite bilder och helvete vad gamla roliga kort det finns på när vi är såna små ligister haha.. Tiden går verkligen fort..























Ja lite kort från olika åldrar så varseguuud ;)


Min Bustis

Innan jag träffade dig undrade jag alltid hur det skulle vara att ha en riktig vän. Inte en vän utan en riktigt vän, en Bustis! Jag försökte se en människa framför mig: Blyg och väldigt klumpig? Knubbig och alltid glad? Duktig på att styra och ställa och veta allting hela tiden? Galen med en underbar personlighet som ingen annan? Eller en impulsiv jävel men mängder av idéer?

 

Kanske inget eller kanske allt? Men inte ens jag i min vildaste fantasi föreställa mig en så jordnära, underbar, målinriktad, förbryllande, galen, stark, pedant, störd, impulsiv, oförutsägbar och makalös människa som DU.

Denna lilla bok är ett tack för många fina upplevelser tillsammans och ett lyckorus för kommande dagar…

 

Tack För Att Du Finns

Livet

Jag önskar ofta att jag kunde servera dig livet på guld, eller åtminstone silverfat. Att jag var miljardär så du hade kunnat få allt du önskade dig och kanske lösa en stor del av alla problem som finns. Jag önskar att du ska ärva stora rikedomar en vacker dag. Men du har fått med dig någon så mycket mäktigare och vackrare än allt det där. Du har fått din plats på jorden, du har en alldeles egen plats i mitt hjärta, du har din kärlek till livet, ditt sätt att se på saker och ting, det räcker så mycket längre.

I mitt huvud finns det fler bilder på dig och oss än vad som någonsin kommer finnas på riktiga kort, och jag kan se hur vi båda förändrats, hur du har växt, från den där lilla hysteriska tjejen till trotsande tonåring, från tonåring till en förvirrad snart vuxen människa och från den förvirrande människan till en så stark, självständig och vacker tjej. Alla bilder bär jag med mig vart jag än är och det kommer jag alltid att göra.

Vi båda har lärt oss och ibland nog lite väl tidigt att livet är mer än skratt och klappar under julgranen. Men vi håller ihop, vi hjälps åt, vi finns och framför allt så lever vi fullt ut.

Med dig i mitt liv är det aldrig tråkigt, det är som en ända lång film som aldrig kommer ta slut, då alla timmar av ivrig fantasi om att resa runt, vinna en miljon och hjälpa andra, öppna våran lilla kvarterskrog. Man väntar alltid glatt till nästa avsnitt av filmen är färdig för att se vad som händer härnäst och jag vet inte vilket avsnitt som är bäst, dom mest händelserika, dom sorgsna, dom våldsamma eller dom mest störda? Inget av det är långtråkigt när jag ständigt beundras över vilka huvudpersonerna är

Du Och Jag..

.

Ett Mäktigt Tack Till Dig

Du har förändrat hela mitt liv, jag vet inte hur. Men din kärlek, så länge jag har den behöver jag inget annat, med dig i mitt liv ser jag en morgondag. Inga problem i världen är svåra att lösa med dig vid min sida, för med din kärlek så klarar jag allt, och jag måste erkänna att med din kärlek, det är helt otroligt hur den lyckats göra mig så flygande fri. Det är ingen fågel, inget plan, inget moln, det är mitt hjärta, varje minut med dig i mitt liv. Då vet jag att jag kan göra allting.

Jag är så stolt över dig och ditt jag, du har lagt ner så mycket blod svett och tårar i det mesta du gjort, jag är också stolt över dina inre egenskaper och jag vet inte om det är saker du ärvt av någon släkting någonstans? Men mest av allt så är jag stolt över att du är den du är bäst på att vara - Dig Själv!

Framgångsrik eller inte det spelar mig ingen som helst roll, för jag kommer älska dig vad du än gör i livet.

Så vill jag också tillägga att det är inte dom saker och ting du har lättast för att göra som jag uppskattar och beundrar mest och inte heller dom saker du verkligen är begåvad med, utan jag är stoltast och beundrar och uppskattar mest är dom saker jag verkligen sett dig kämpa för och lyckats med.

Ingen är perfekt och jag vill också säga förlåt till dig här för att jag jämt tror att du är det och tar allt förgivet ibland, men du är en sån unik människa och visst du har fel och brister som precis alla andra, men skillnaden mellan dig och alla andra är att du är en sökare. En sökare som alltid förvånar med dina knäppa upptäckter och underbart härliga önskedrömmar.

Om jag nu ska vara lite sorgsen samtidigt så är jag dig evigt tacksam som får ha en del av mig levande i dig och att jag räknas som en i familjen om det skulle komma en framtid jag inte får uppleva.

Du finns i mig, Jag finns i dig - Men ändå är vi bara oss själva.

I en tid som denna då framgång betyder så mycket mer än allt annat så känns det bra att ha dig vid min sida som förstår och som vet att man behöver inte alltid synas, att man faktiskt får fly ibland. Det är inget fel med det, och jag är glad över att kunna säga att du är en av dom framgångsrikaste människorna som jag känner.

Bara för att det inte syns betyder det inte att det inte finns där.

Två Världar

Vi lever i 2 skiljda världar samtidig som vi byggt upp våran egen tillsammans, vi har våra egna rum men vi har också varann, vi har något i mellan oss som är så mycket starkare än allt annat i världen.

Tillsammans har vi varit med om mycket, vi har varit med om tragedier, drömt underbara drömmar, gråtit oss till sömns, slagits för det vi trott på och okej visst vi har inte vunnit dom där miljonerna vi alltid pratar och drömmer om eller fått vårat hus vid havet med verandan, eld, gitarr, fotbollsmål, husvagn, pool och min ekonomikärring - Men ändå.

Vi har något som ingen annan har, det är vårat egna sätt att vara bästa vänner på, du och jag. Vi älskar varandra, vi ställer alltid upp och vi är Bustisar.

Därför vill jag tillägna denna text till dig igen i denna bok,

Min bästa bustis

Där stog vi, hon och jag. Vi var Där igen. Det var morgon, det är alltid morgon Där. Solen går aldrig riktigt upp Där. Dimman låg svag och tunn över sten & gran. Vi var Där, igen. Ännu en gång skulle vi sätta oss ner och överväga. Vad ska vi ta med oss? Varför är vi här igen? Där stog vi, vi var Där igen.

Allt är likadant, men ändå nytt. Inget är detsamma, men allt är likadant. Vi satte oss ner längst ner vid flodens slut. Vi hade nått fram igen. Lukten av den våta jord & mark vi stog på, som skapats av bergets tårar.

Vi visste, hon och jag. Vi visste vad vi hade framför oss. Vi var ensamma, men bland grenar & ris kunde man höra fåglarna vakna. Ett sista andetag i den magiska morgon brisen var nu avklarad och Vi var på väg. Hon och jag, vi var Där och på väg. Dom första stegen kändes som att gå på moln eller bomull.

Vi kände igen det, men det var nytt. Allt var likadant, men nytt. Det var tyst. Vi visste vart vi hade varandra. Hand i hand, gick vi ännu en gång mot vårt öde. Ännu en gång skulle vi hålla ihop igenom eld och vatten. Ännu en gång skulle vi bestiga oss själva...

Vi klarar det, vi klarar allt

Jag och Min bästa bustis

Familj

Jag älskar din familj, jag känner mig hemma med er, visst det är inte samma blod, men samma glöd, samma kämparanda, samma styrka, och vi tycker och tänker lika i det mesta.

Jag beundrar din mamma, sättet hon gör saker på, det är så underbart. Hon är helt underbar och hon har något så speciellt i sig som inte riktigt går att beskriva det är kalas kul att bara titta på när hon är i sin egna värd och sitt eget jag, och hennes underbara kommentarer till saker och ting. Jag beundrar din pappa, vilken styrka. Det är helt otroligt, han är en människa som få, han kan få vem som helst fängslad genom att bara säga hej, det finns inget underbarare än att bara sitta och lyssna när din pappa berättar saker och maten han lagar han är min gud, min idol. Han slår vilken känd kock som helst med hästlängder.

Din syster hon har växt från någon så liten och nästan osynlig människa till en helt underbart vacker svan, men det bästa av allt med henne det är att hon fortfarande är lika störd och galen på det underbara sätt bara hon kan vara, det finns inget som är så roligt som när hon sover och man ska försöka väcka henne. Ni är min familj så som min familj är eran familj.

Jag önskar varje dag att jag kunde trolla, trolla fram någonting som gjorde din pappa frisk på en gång för det är han och hela din familjen värd. Hade jag kunnat hade jag gett honom mitt liv, för det är så mycket ni betyder för mig och det hoppas jag att du vet. Du är inte mitt kött och blod, men du finns i mig. Ni är stjärnor och jag släpper aldrig er från den plats ni har i mitt hjärta, när mörkret faller utanför och kärleken vissnar ner och dör ibland oss, när allt bara är grått och svart och verkligheten tar sin plats så är det ni som värmer upp mitt hjärta, det sägs att stjärnorna berättar för en vad man är för en individ, men den person som verkligen fått mig att inse vem jag är, det är ni.

Det Var Inte Jag Som Log, Det Är Himlen Över Dig Och Din Familj.

En Lång, Krånglig & Galen Väg

Som jag nämn innan har vi varit med om så sjukt mycket, det finns nog inget vi inte gjort tillsammans, jag vet inte ens vart jag ska börja, våra tågresor med vodka och helt totalgrymma rapptexter. Shit va fulla vi va den dagen när vi kom fram till Falkenberg, men låten som aldrig blev inspelad var helt sjukt grym. Alla Falkenbergs resor med HB och ostbågar som inte fick ätas, stranden och konferans ingången till Grand, sparrissoppan, bad i havet mitt i natten en mycket sen höstkväll, Ken - Privatfest. Vi hade samma pojkvän i ett helt år. Skåneresorna, ja vad finns det att säga om dom? Eller rättare sagt vad kan man inte säga? Alla andra galna road trips, Göteborgskalasen förr i tiden, Gretas, slottsskogen, Mc Donalds och den berömda kassalinjen, Svarttaxi till Gråbo - Tjörn - Göteborg, operationer, sjukhus vistelser, skadad stortå, ambulanser, olja, öl, låtar, busringningar, bråk i mängder, nu har jag inte ens brytt mig om att skriva upp allt, men det finns så mycket blod, svett, tårar, skratt, galenskaper, dumheter… allt finns här, i mitt hjärta.

Du

Som jag sagt innan så finns det faktiskt inga ord, ord som är lika bra som du, men jag ska göra ett försök att finna ett igen.

Ingen är som du för mig, du är unik, fantastisk helt enkelt gudomlig, och jag älskar varenda sekund av mitt liv så länge du finns med i det.

 

Jag kan sitta och säga att du är mitt allt, mitt liv, men det tänker jag inte göra, klart att du är det, men jag vill hitta dom där orden, den meningen som är perfekt till dig från mig, ingenting som alla säger till alla dagligen.

Som jag också sagt så många gånger innan är din doft Caroline, den gör mig trygg, på ett sånt sätt då allt bara stannas upp och spolas tillbaka i slowmotion så jag själv hinner ifatt ibland, den finns alltid där och den gör mig tryggare än tryggast.

Du är väldigt vuxen i ditt sätt att vara samtidigt som du kan vara en av dom barnsligaste jag känner, och jag freaking fucking älskar det. Du är perfekt och dina mål och visioner gör mig trygg som människa också, jag tror inte du förstår hur trygg jag är som har dig, att veta att du alltid finns där, Det gör mig stark, det får mig att fortsätta kämpa.

Jag hoppas du vet att du aldrig kommer vara ensam, även om vi skulle vara flera miljoner mil ifrån varandra så är det bara att blunda en stund, så finns jag där, alldeles precis bredvid dig och lyssnar på det som tynger dig.

Det sägs att svårigheten inte är att dö för en vän, utan att hitta en vän som är värd att dö för.

Du är den vännen för mig.

Jag tror nog aldrig jag kommer hitta den där perfekta meningen till dig från mig, helt ärligt så är det nog det svåraste jag någonsin försökt mig på här i livet, men jag har några som kanske en vacker dag, med lite putsning och finslipning kommer kunna nå upp till din nivå…

Du är min fot - Fötterna är det som leder en fram i livet.

Du vet väl om att Du är värdefull, att Du är viktig här och nu,

att Du är viktig för Din egen skull -för ingen annan är som Du.

Den största lyckan är att veta att

du faktiskt behöver mig ibland

Framtiden

Framtiden är om 5 minuter, framtiden är i morgon, framtiden är om en vecka, framtiden är nästa år.

Jag vill följa varje steg, varje rörelse i din framtid, för jag vet att din framtid kommer bli mer än bara en lyckad sådan. Jag vill vara den som hjälper dig att packa ner dina sista saker och bara stå helt stilla och tänka samma sak som dig - Du flyttar, men gud vad kul vi har haft här.

Jag vill vara med när du förlovar dig för första gången.

Den dag du gifter dig, står jag tätt intill dig, jag vill vara en av dom som håller dom underbara talen. När ditt första barn föds är jag mer än gärna den som håller dig i handen och säger - Sluta klaga, det gör ont… Men du klarar det.

Jag vill följa varje steg, varje andetag på den långa vägen fram i ditt liv.

Jag vill vara den som hjälper dig när du inte orkar, och framförallt vill jag vara den du sitter med när du är gammal och grå. Jag vill höra dig säga - Fan vilket underbart och gudomligt liv jag har levt.

.

 

 

Tack

Så jag vill tacka för alla hårda tider för att dom tog mig dit jag är i dag, jag är varken rik eller super intelligent, men jag har en otroligt bra vän och det är du Caroline Knutsson.

Den Bästa Försäkringen Jag Kan Ha - Är Du