Freedom Finance

Politiker, mer politiker..

Hej hopp..

Asså jag har funderingar kring just detta, jag tycker det är så otroligt intressant..

Man hör på nyheterna och läser i tidningar varje dag, ser på dokumentärer om våra skattepengar, vart dom tar vägen..

Vissa av oss vanliga människor säger ju självklart jag vet vart dom går, till äldre, sjukhus, skolor, dagis osv..

Men faktum är att större delen av våra skattepengar går till att betala politikernas saker bara för att dom ska få unna sig så mycket som det bara går, tex en övernattningslägenhet i Sthlm, kostar den 11 tusen i månaden i hyra, då betalas hela det beloppet. Men grejen är att dessa övernattningslägenheter blir ju sällan detta, det slutar med att dom skriver sig där, att dom bor där 11 månader om året.. Flytta dit då och säg upp den andra lägenheten som bara står och dammar.. Dels för att det är bostadsbrist och dels för att ni Ska betala hyra precis som vi andra människor gör..

Man hör hela tiden om hur sjukhusen går back och inte kan ge folk vård för att dom redan stigit över sin budget som dom fått. Ge mer pengar till dom och mindre till människor som utnyttjar systemet..

Varför ska William petzäll få hyran betald för en lägenet när har inte har varit i sin egna lägenhet i Varberg sedan han blev vald in i riksdagen han får 56000 kr för att inte göra ett skit för att han slutade som SD:are han behöver inte ens infinna sig i riksdagen längre..

Människor som avgår, tex Mona Sahlin hon får fortfarande full lön fast hon tjänar pengar på annat håll, samma sak med Annika Billström hon har ett eget företag idag inom chefsrekrytering men ändå får hon full lön.. Varför? Dom borde ändra regler skära ner lite.. För om det är någon som behöver vårt avlånga lands skattepengar är det just sjukvård äldreomsorg, skola och dagis för där skär man bara ner hela tiden.. Jag fick inte den hjälp jag behövde, det fanns ju inte.. Jag hade inte bra betyg men då ska jag skulle mig själv istället för att folk avgår och får full lön i ett eller fler år samtidigt dom dom har egna företag eller något annat höjdarjobb.

Ja massa funderingar men man blir ju inte klok.. Men dom säger alltid så bra saker när det gäller till äldre, barn och sjukhus men varje gång man här eller ser nyheterna så känns det sol det bara gynnar dom, istället för att ha dessa artiklar på varsitt håll i tidningarna så sätt dom bredvid istället för det står bara om nerskärningar och ingen personal..

Riktigt tråkigt och detta är något som man kan sitta och filura på i är..


Jaja nog för mig hajhaj


Steve Jobs 1955-2011

Jag har försökt somna ett bra tag, kollade runt på amerikanska sidor på nätet för att jag skulle bli trött..

Chockad som jag blev när jag såg en amerikansk artikel.. Steve Jobs förlorade kampen.. Och mina tårar har runnit lite då och då dom senaste 100 minuterna..

En av mina största idoler har nu lämnat oss, vissa som läser detta kanske inte ens vet vem Steve Jobs är och då ska jag förklara detta.

Steve Jobs är grundaren/skaparen av Apple! Steve och en barndomsvän skapade Apple i sitt egna garage, där satt dom och jag tror inte Steve skulle veta att Apple idag skulle vara världens största och ledande företag..

Denna människa har skapat mirakel och riktiga under i tekniken värld, vem ska du kunna chocka med samtidigt vara så pedagogisk och lugn som han kan? Så mycket som han gett hela världen.. Han är ett historiskt geni i mina ögon och han har gjort världen och samhället bättre med det han gjort, på sitt sätt!

Han fick cancer redan 2003-2004 och har kämpat sedan dess, han har varit sjukskriven några gånger till och från men alltid varit Apples ledare, tills nu i augusti då han gick av helt och lämnade rampljuset men fanns med bakom kulisserna i bolaget.

Han förlorade kampen mot cancern för några timmar sedan (svensk tid) dagen efter Apple lanserade den nya iphone 4S och iOS5.

Världen har förlorat ett geni, en varm människa som visste hur man skapade under efter under.. Han kommer bli otroligt saknad, han är redan otroligt saknad..

En av mina största idoler, min idol Steve Jobs, gör nu under och skapa mirakel i himlen så som bara du gjort för världen här på jorden!

Världen, men nog främst teknikens värld sörjer dig otroligt mycket och 80 procent av världens befolkning vet inte ens om det än, imorgon när folk vaknar upp på morgonkvisten och läser vad som har hänt...

Vila i frid Steve Jobs, vila i frid..


Friskus

Jag vill bli frisk frisk frisk... Men det ska tydligen vara jävligt svårt!!

Jag har iallafall fått min röst tillbaka men den svajar lite fram och tillbaka.
Så nu är det alltså infektionen som Inte försvunnit utan blivit värre, massa feber, kräks som en idiot.. Vätskefyllning i huvudet och en blödning.. Vilket kan ta ett väldigt bra tag innan det försvinner men alla som känner mig vet ju hur mitt tålamod är, saker ska vara klara innan dom ens påbörjats och jag hatar att vänta ut saker..

Så jag vill bli frisk nu så jag kan äta och slipper gå som Agda 93 dom få meter jag går dom få gångerna per dag Men men.. Suck it up!

Är sängliggande och hoppas på att det snart är över..


A heart on the line..

Be the bear - heart on a line.. Den låter går på repeat.. Om och om igen jag hörde låten i ung cancers nya video. Den första hette "det är okej att känna" den andra som denna låten var med i heter "det är okej att känna hopp"

Jag gillar dessa filmerna stark, dom förmedlar inte bara ord, utan också känsla och kärleken till livet.. Vilket fan inte är lätt när man är nere i skiten och allt bara känns hopplöst!

Som jag skrev låten går på repeat och jag försöker hitta mitt budskap i denna låt, vad det än kan vara.. Men jag kan redan nu skrika rakt ut att det är den vackraste låt som någonsin skapats..

Saker och ting är alltid tungt någon gång i livet, men man kommer upp, man lär sig att klättra upp och ramla ner om och om igen. Det gäller alla människor, precis alla.. Oavsett om det är en människa med cancer eller en människa som fått ett brustet hjärta..

Jag har nu kommit till min botten igen, och just nu vill ja inte ens klättra upp, jag vill skita i allt, bara lägga mig ner och titta upp på alla moln som flyger förbi och se vad man kan hitta där uppe.. Jag känner mig styrkelös, jag orkar inte någonting.. Har nog aldrig känt mig så klen, så liten.. Så rädd

För just nu, så orkar jag ingenting.. Jag tänker att det måste ju räcka någon gång? Visst jag skämtar alltid bort det och säger jag är sjuk så alla ni andra kan va friska.. Men min bägare rann över för längesen nu.. Men man kämpar ändå, man bygger upp ett jävlar anamma för att detta är "säkert sista gången" men just idag undrar jag faktiskt.. NÄR fan är sista gången?

Jag vet att jag är negativ nu, jag vet att jag har allt stöd i världens från mina närmaste och att så många i min närhet så många gånger sagt att nu är det sista gången, nästa år är du frisk.. Men istället har det blivit 4 operationer till nästkommande år.. Det tar inte slut!

Ibland undrar jag verkligen om jag gjort Gud så jävla illa eller vad fan ja har lyckats göra? Ingen aning. Något har jag ju tydligen gjort..

Så nu sitter jag här, jag blir inte bättre, jag blir sämre, jag orkar mindre och mindre.. Och allt jag vill är att kunna göra saker som alla kan, kunna gå ut och springa som andra.. Kunna göra saker jag slutade kunna göra redan som 17 åring..

Jaja vet inte jag mår dåligt idag, är arg och ledsen.. Jag är tomt helt enkelt!


Ta hand om sina egna?

Jag har funderat på en sak i två dagar nu, och jag måste få skriva av mig..
Min så kallade far, för några dagar sedan skrev han helt öppet till allt och alla, att vi alla borde skämmas, som skänker pengar, som bryr oss om människor och djur i andra länder.. När vi inte brydde oss ett skit om våra nära och andra medmänniskor och att vi borde börja där och sluta hjälpa andra i en annan världsdel. För det gjorde minsann han.

Jag blev varken ledsen eller glad, utan jag blev helt kokande arg! För jag kan inte förstå hur han, hur han har mage att skriva ut en sådan grej på ett sådant sätt. Han är en människa som inte bryr sig om någon annan än sig själv, han har barn, inte bara mig.. HUR MYCKET har han brytt sig? HUR MYCKET har han hjälpt oss? HUR MYCKET har han funnits där? Jag kan helt öppet och helt ärligt säga att han har gjort så mycket som ingenting för oss, inte ens lyft ett finger..

Han har aldrig funnits där, han har aldrig hjälpt oss med något, inga utegångsförbud, inte ringt och sagt grattis, aldrig varit med under våra uppväxter.. Det han har gjort en gång, det var att försöka köpa kärlek för 15 förlorade år, välj en mobil, jag är din pappa.. Jag har aldrig funnits där men det glömmer du när du får denna!

Glöm det.. Jag bryr mig inte, och jag är inte arg för min skull, utan för mina syskon som du är pappa till, jag är arg för att dom behöver dig, dom vill ha dig i sina liv, men du vill inte, du bryr dig inte. Det gör mig så fruktansvärt arg.

Visst alla människor får klaga det säger jag ingenting om, men jag tycker fan inte man kan klaga på något sådant som han gjorde, när han är den människa som verkligen skiter i allt, asså han skiter i sina barn, varför kan inte folk få skänka pengar till Afrika då?

Den dagen du börjar bry dig om dom du satt i världen, den dagen du börjar bry dig om dina nära och kära, den dagen då, kanske vi kan börja diskutera om att människor ska sluta skänka pengar.
Men tills dess kan du, och förlåt mitt språk! Men tills dess kan du fan hålla käften.


Man kan inte kalla några samtal per år som du ringer och är full och odräglig och bara spyr galla för att du bryr dig om dina barn och andra nära.

Jag är oerhört glad, över att jag inte levt med dig, att jag inte blivit uppfostrad av dig, för då vet jag inte om jag hade stått upp idag, jag hade inte varit den jag är.. Men jag hatar samtidigt att du inte aldrig haft tillräckligt med råg i ryggen för att ta ditt ansvar, du är en feg människa, otroligt feg och du borde skämmas.

Sen är jag jävligt glad över att du inte är den personen som har rätten att säga att du är stolt över dina barn, för du har inte gjort ett skit, vi alla är otroligt starka individer, kanske tack vare dig.. För att du aldrig varit där iså fall. Men inte för någonting annat.

Du vet mina syskon, det hade betytt allt för dom, om du iallafall kunde vara lite mindre egoistisk och faktiskt ringa när dom fyller år, det tar dig 5 minuter, och du hade gett dom ett varmt hjärta..

Men hör inte av dig till mig, jag vill inte ha dig i mitt liv.. ALDRIG någonsin..
Jag skäms över dig och du är inte min pappa!

Jag blir bländad av ljuset..

Livet är en komedi för den som tänker, samtidigt är livet en tragedi för den som känner..
Känns som, jag inte passar in bland dom. Kanske längre fram eller en annan gång?
Men just nu, står jag här och håller masken.. neonljuset guidar mig..


Börjar man bli gammal och bitter, eller faller allt ihop? Jag är rädd för vad som kommer hända.. Just nu känns det som om jag förlorar allting.. Jag har nog gett upp litegrann, jag vet att vi alla lever i motgångar, men det känns som om mina aldrig tar slut.. Vad kan jag har gjort, vem kan jag ha gjort så illa för att få genomgå det jag gör och genomgått det jag gjort.. Och när tar det slut?


Jag känner mig ensam, lämnad i sticket.. Men jag har nog mest mig själv att skylla.. Jag öppnar mig inte om det. Jag skämtar bort det, allt är ju bra, jag kan stå och gå.. Det finns dom som inte kan det..

Kärlek, jobb och hälsa gick åt helvete på en och samma gång, här står jag och undrar.. Varför varför varför ska man fortsätta kämpa, när det aldrig vänder och blir medvind? Det är helt enkelt så att jag kan göra 2 saker, göra fel och opereras.. Det är mina grejer, det är dom jag är bra på.

Det blir helt enkelt som det blir, ödet får styra resten nu, jag orkar inte tänka, känna och kämpa för saker som jag ändå inte kommer kunna få, jag gömmer undan det nu, i framtiden kanske jag har en chans.


I framtiden, då låter jag hjärtat känna och då kan huvudet säga vad det vill.

Vi förtjänar att bli lyckliga..

Vad är det för mening med att kämpa, när man bara ligger där kvar på marken med ärr och minnen kvar?
Jag önskar jag hade den där lilla knappen nu, på/av. För alla känslor är för mycket, jag klarar inte av det.


I natt låg jag på sängen, du var här bredvid mig, vissa saker är lätta att ta för givet.
Speciellt det man har eller människor man älskar, och det som är bra i livet.
Försök och förstå vad jag menar och inte vad jag sa! JAG vill bara ha DIG i hela världen, varför kan inte allting vara bra? Varför måste det sluta i tårar, skrik, bråk och panik? Bara explodera ur all kontroll.
Båda mår skit, jag förstår inte? Vi kan väl resonera som vanliga människor med alla andra, förutom varandra, hur svårt kan det va?

Men jag går vid din sida obemärkt, som kärlek, du ser mig inte, men du känner mig och när du behöver hjälp finns jag där. Inget runt omkring mig känns alls lika stort som vi, ändå förstår jag inte hur detta kunde bli såhär, så fucked up. Svett blod och skit, och där står man.. Allting känns så orättvist.



Allt dom sagt om du och jag, allt som vi är och allt vi har 
allt som dom sagt om du och jag, vi förtjänar att bli lyckliga 
allt som vi är och allt som var

Men väntar du på mig 
Så väntar jag på dig

Bilder säger mer än tusen ord..


Bilder säger mer än tusen ord..


"Idag är en bra dag"

Tavlan du fick, jag köpte två likadana, jag har en och du har en.. Det är samma bild, samma månsken, samma hav och samma människor.. Du och jag.


Kikar man på tavlan snabbt, så ser man det nog inte. Men tittar du på den, så hittar du en historia i den, en historia om äkta kärlek. Havet är något av det vackraste som finns på planeten, men också det hemskaste. Där är stormarna som värst, på havet behöver man respekt och tillit. Du är havet för mig.

Du är i mitt huvud, varje dag hittar jag nya saker.. Både minnen och att "detta ska jag och Izabela göra. Jag har tappat bort mig själv några gånger någonstans, men jag hittar mig själv varje gång tänkandes på ditt underbara ansikte och dina ögon.

Inte ens gud vet hur långt tid det ska ta, för mig att släppa bilderna på dig min prinsessa.

Du är den enda jag vill ha.

Jag vet inte varför jag är rädd, jag har aldrig varit det innan. Men varje liten känsla, varje litet ord, jag har föreställt mig allt, verkligen allt.

"Man vet inte om man aldrig ger det ett försök"

Jag vill utmana dig att jag ska bli din, din och bara din, jag kan lova att jag är värd det, att få hålla dig i mina armar som så många gånger innan.

Ge oss den chansen, ge mig den chansen.. Jag kommer bevisa att jag är den som kan gå dom milen, dom milen tills slutet börjar, och orkar du inte då, då bär jag dig.

Om jag har varit i ditt huvud, undra vilka ord du tänkt på, undra vilka bilder du valt att plocka fram och titta på. Du glömde bort och tappade dig själv, visste inte vart du skulle leta. Jag kan berätta för dig att du finns i mitt hjärta, jag håller dig varm, du är inte vilsen, du vet vart du finns och vem du är och jag håller dig varm sålänge.

Men det är lättare att inte veta, det är lättare att ha en mur att luta sig på.

Du repeterar mitt namn, som om jag är en främling, och jag kommer aldrig få känna hur det känns att ha dig tätt intill mitt hjärta i mina armar, och har du berättat vilken väg mitt hjärta valde? Vill du följa med? Det är mycket som snurrar i mig.

Jag vet att det inte är lätt att ge bort sitt hjärta, jag vet att det är ännu svårare att lämna ett kvar och gå, ingen är perfekt. Tro mig jag har fått lära mig det nu.

Jag vet att du har drömmar, jag vet också att inte många tror på dom.. Jag kan inte förstå hur det känns, men jag vill försöka och jag vill veta hur det är att ha drömmar.

Jag vill besanna dina, jag vill ge dig dina drömmar, hjälpa dig att nå dom.

Jag vet att när vi sågs sist, såg jag dig, inte ditt skal, inte din mur, inte den starka Izabela som måste vara stark jämt, jag såg min flickvän, min Izabela, hon som vågar drömma, som vågar satsa, som tror på ödet. Hon som inte låter något stoppa hennes vilja. Jag hoppas du såg i mitt ansikte, och att jag påminde dig om, att för mig.. Så är det inte över.

Jag kommer ihåg ett av breven du skickade om paradiset och stormar, kommer du ihåg det?

"Det finns inget som heter paradis, inte konstant i allafall. Det finns alltid stormar. De kommer, kraftfulla och förödande. De krossas och pulvriserar allt i sin väg. När de blåst förbi, ligger liket av det gamla paradiset kvar. Det går aldrig att vrida tillbaka klockan, gå ner i bunkern och skydda sig för att inte drabbas. Det går att undvika stormen helt, men då får man aldrig uppleva paradiset.

Men när man varit mitt i stormen, och det värsta är över. Måste man börja bygga upp paradiset igen. Man får så nya träd och blommor. Men molnen hänger kvar, mörka och tunga på himlen. När man gjort allt man kan för att bygga upp paradiset, först då kan molnen lätta och släppa igenom solen strålar. Först då kan paradiset få nytt liv och blomma ut med all sin glans och kärlek <3"

När jag fick detta brev grät jag som bara den och undrade vad jag skulle göra, om jag kunde lita på dig igen, om allting var värt det?

När jag läser brevet idag, flera månader efter, så gråter jag lika mycket.. För jag valde rätt då, och det är värt det, jag litar på dig!

Jag gjorde misstaget, ja du kommer ihåg sist den förödande stormen passerade förbi? Den gjorde så stora hål, och förstörde så mycket, att saker inte kunde läka som dom skulle, för vi pratade inte om det då, vi samarbetade inte när vi byggde upp allt igen, jag blev inåtvänd och bitter.. Jag har varit ute i stormigt väder sedan dess, jag har varit där ute i evigheter, och jag kunde inte hitta tillbaka till dig då. Men jag har hittat rätt nu, jag vill bygga upp vårat paradis tillsammans!

Men jag kan inte hjälpa att tänka tanken att, varför gav jag oss ett försök, varför gav jag dig en ny chans, när jag inte kan få det, när vi inte kan få det? Är det för att jag älskar dig så mycket mycket mer, är det för att jag är så jävla kär i dig, eller är det bara så att kärleken är blind?

Jag har byggt upp grunderna till vårar paradis, planterat alla träd och blommor, jag ser till och med himlen på kvällarna, du finns där. Du plockar blommor, pussar mig lätt på halsen, du tar min hand och och dansar lätt där på ängen, himlen är klarblå, och dina ögon glittrar, dom är så otroligt vackra. Vi ramlar och där ligger vi, mitt på ängen med världens gapskratt, där skapar vi livets vackraste toner, där spelar vi världens vackraste kärlekslåt. I vårt paradis, i mitt sagoland<3

Jag vill inte att du ska intala dig själv att mina vänner tycker illa om dig, visst det är lätt att göra så för att man ska må bättre själv. MEN det är inte så. Dom gillar dig otroligt mycket!! Så jag vill att du slutar intala dig själv skit om att dom tycker illa om dig, för du är den första som dom ser som "en av oss" Dom gillar dig otroligt mycket!

Izabela, min älskling, ta en titt på dig själv, du ger mig gåshud på hela kroppen. Jag kan inte fokusera på allt det viktiga i världen, pågrund av dig, och när du ler, jag kan inte andas, för det slutar att jag ligger och skrattar med dig. Utan att ens veta vad du log åt, eller vad skämtet handlade om.

Du är i mitt huvud, hela tiden.

Sista kyssen och sista kramen, det finns så mycket där. Det finns så mycket kvar, känner du det? Eller förtränger du det? Jag vill ge dig tiden, all den tiden du vill ha, och du vet att jag väntar här, här på min gata..

Här jamar jag med mitt liv, så att alla kan höra. För här satt jag och skrattade med henne jag vill leva med, här kysste jag henne jag vill leva med, här kände jag äkta kärlek och kärleken i mitt liv. Jag kommer alltid vara här och vänta.

Jag vet att allt denna kanske bara ses som massa ord, en stor bullrig text.

Men jag vill riva dina murar, som du så omsorgsfullt byggt upp i så många år.

Jag vill skydda dina drömmar, så du kan få somna tryggt.

Men jag vill inte att du drömmer om mig, när allt jag vill är att vara din verklighet.

Jag tror på ödet, att det fanns en mening med att vi träffades den där kvällen i Stockholm, att vi båda ville något så starkt, och drömde så många drömmar om oss.

Det är ingenting man bara släpper och går vidare från efter ja, egentligen ingen tid alls. För varför ska man drömma då? Om man bara ska släppa det sen? Det kanske inte är någon ide att klamra sig fast, men jag tror jag gör det för att du inte på riktigt säger vad känner, mer än att du inget hellre vill att det ska vara vi fast du inte kan, för du vet inte riktigt vem du är, eller vad du vill.


Jag klamrar mig kvar vid kärleken, vid ödet och min vilja och mitt hopp, för hade jag känt att det var helt hopplöst så kanske, du säger saker, men jag ser att det finns där, det är väl därför.. Ödet.


I morgon är det den 11, en väldigt jobbig dag för mig, jag sitter här och håller en ring som du skulle fått då, graverad med ord, som inte spelar någon roll längre.

Berätta en historia, en historia jag vill höra. Viska i mitt öra, några ord, om några månader sedan.

- Jag har en dröm, att vi en vacker dag.. En vacker dag så delar vi samma efternamn.

För idag är en bra dag.


svårt svårt svårt..

Jag är oftast en väldigt glad person, men just nu, är mina tankar upp i det blå nästan hela tiden.
Jag går från jätteglad till jätteledsen på bara någon minut! För det ända jag kan tänka på är DIG!
Jag vet att det inte är upp till mig längre, jag vet att jag inte kan göra något mer, jag kan bara hoppas nu.. OCH tro mig det gör jag, jag hoppas på att du vill ge mig din hand, så det kan vara vi! För jag har så mycket jag vill visa dig, ge dig och få dig att känna.

Jag lovade att inte höra av mig till dig nu, utan du skulle höra av dig när du kom hem, det är ju svårare än någonsin, allt jag vill är att skicka ett sms och skriva hur vacker du är, hur mycket jag älskar dig och hur lycklig du gör mig, men jag lovade att jag inte skulle skicka något.. Ibland får jag till och med stänga av telefonen för att jag inte ska vara för egoistisk och skicka ett sms till dig och det har lixom bara gått 2 dagar.

Jag och mitt hjärta hoppas att du släpper fram dom känslorna du gömt för mig, att du vill ge allting en andra chans så får vi se vart det leder till, jag hoppas verkligen det. Jag hoppas du har det riktigt bra i solen också, här regnar det just nu, vilket fick mig att tänka på hur mycket vi ska dansa i spöregn om vi ger mig en del av ditt hjärta.

Jag älskar dig min prinsessa och jag hoppas du har det bra!
Du + Jag = Föralltid

En dröm - En verklighet

Hon är som min guldring - En kärlek som aldrig dör ut!

Sista veckorna har nog varit dom värsta men samtidigt dom bästa i mitt liv. Varför? Jo det kan jag berätta här:
Jag har förlorat den vackraste personen jag mött, hon är det absolut vackraste jag sätt på alla möjliga sett.
Jag har träffat många många ansikten i mina dar, men inget som är så änglalikt som hennes, hennes blonda hår, som gnistrar, det behövs inte ens en sol för det. Hennes isblåa ögon, som spöar skiten ur allt det vackra du kan hitta i havet, allt! Hennes alla olika leende, jag kan inte bestämma vilket jag älskar mest! Hennes barnsligheter men också hennes mogenhet, hon balanserar dom på ett så fascinerande sett,

Hennes kropp, varje liten del är som en ny ton, och dom alla skapar det vackraste som finns - Musik, hennes kropp är den vackraste låt som skapat, sättet hon går på och hur hon alltid skuttar till när hon är glad.
Jag älskar hennes knäppa grej med att hon aldrig någonsin skulle kunna gå utanför dörren med ett par mjukisbyxor, det är bara hon på jorden som aldrig skulle göra det. Jag älskar att hon blir värre än barn när det kommer till liseberg och sådana saker, hon djurar sönder, hon gör som alla borde göra men som ingen gör, jag älskar henne för det. Hennes ömhet, hennes kyssar, hennes hjärta - den finns inget som känner mig så hemma som det gör.
Alla mil betyder ingenting och jag hade kunnat åka jorden runt, jorden runt för en kyss!

Jag vet, visst låter det som om allting handlar om en människa som man bara kan ha i drömmarnas land? Hon fanns där först, jag drömde om henne konstant i ett års tid, den första drömmen jag riktigt vågat drömma blev till verklighet - Hon är mitt konstanta lyckorus <3

Varför det är dom värsta och bästa veckorna lär ni ju förstå nu, jag tror för första gången att man vet inte vad man har förren man faktiskt har förlorat det. Jag visste ju vad det var jag hade, hon fick veta det mer än flera gånger per dag, på ett eller annat sätt. Men på något sätt så tar vi människor väldigt mycket saker förgivet, hur många gånger man själv lovar sig själv att man inte ska göra det, man gör det alltid till viss del ändå.

Denna drömtjej och mitt drömliv vill jag ha, mitt hjärta och jag har viljan, hoppet, tron och all den starka kärlek och tillit där, jag vet vart jag står, vart jag har mig själv och vart jag vill i livet, nu hoppas mitt hjärta och jag att vi är hennes drömliv och drömtjej.

Ger du mig lite, så ger jag allt - Jag vet att om vi får chansen så hade vi skapat livet vackraste låtar tillsammans, hon är den jag vill leva med, hon är den jag vill vara trogen livet ut, hon är hon - Izabela!

Så nu hoppas vi att vi får den chansen som jag vet att vi förtjänar, för fan vad bra det hade blivit, det finns så mycket vi ska göra, så mycket vi ska se, jag har nog aldrig sätt en bättre och ljusare framtid som jag gör när jag tänker på oss.


Jag skriver allt i den här bloggen, min gamla blogg, för det var den du snokade in på då och då, då vi båda drömde, drömde om varann.. Och som jag sagt till dig innan, du vet vart jag står, jag har nu blottat mig och mitt hjärta och vi har vårat hopp, våran tro på dig och mig! Hoppas nu du får en underbar semester, tänk bara på dig själv och gör galna saker, men hoppa inte från balkonger ner i poolen bara, och åk inte taxi själv :)

Jag kommer alltid vara precis just här med öppna armar - Jag älskar dig Izabela Cosic<3

2449980 Nu ska jag ta tag i min bok, ta ta...

2449980 Nu ska jag ta tag i min bok, ta tag i det som jag brunnit för att göra, inte bara för en av dom jag älskar mest av allt, utan för att hoppet är det sista som lämnar oss människor, och mitt hopp med denna bok är att den kan vara med och bidra till att det kanske en vacker dag finns något som gör att det kan botas! Du saknas Sanna! Du saknas en otroligt vacker dag som denna<3


2449980 Fan klockan ringer det är dags o v...

2449980 Fan klockan ringer det är dags o vakna Så jävla mycket stress o är det nåt jag saknar Är det lugn o ro o lite quality time Ta det lugnt med en bok o skriva quality rimes Men nejnej glöm det inte en chans Inte ens om till och med chansen fanns För du ska alltid va så jävla produktiv O typ prioritera bort ditt eget liv Bara glad o vara positiv O helst av allt dela med dig av ditt positiva driv Men vem ska orka leva så och säg mig Vem ska orka sträva på Stå på tå med en kniv mot strupen Orka gå till jobbet varje dag utan o stupa sen Okej min vän säg mej vem Jag säger nej till den säg mej sen Det blir såhär vi ska ha det nu Är det såhär det ska vara hela livet ut Stämpla in stämpla ut o se uppgiven ut Bara stressa varje dag o sen tar livet slut Med lite tur kanske du kan få ett litet skjut Men kanske inte för du ser så jävla sliten ut För du har slitit som en häst vi har kolera o pest Du kan välja det som passar bäst O vi som trodde livet skulle va en fest Med denna press känns livet mest som ett test Man är den man är o blir i sin läst Så jag blir så jävla less Yes Fan klockan ringer det är dags att stiga upp igen Varje dag ska man upp med tuppen Samma sak varje dag min chef är rutten Varför sitter jag i denna fotoskrubben Jag vill helst resa bort så långt det bara går Men tyvärr är min plånbok ett öppet sår Säg mig Ska vi alla denna vägen vandra Känns ibland som att det är jag emot alla andra Känns ibland som att varje dag är bara samma gamla Hur kunde jag hamna här kan inte tiden stanna Fan att folk pallar Dom måste vara sånna där vinnarskallar Sånna där som är där när plikten kallar Gör allt rätt tjänar fett o är skitballa Spelar ingen roll att man stretar på Spelar ingen roll hur mycket man än gnetar på Försöker hitta något bättre så jag letar på Det verkar inte gå nåt bra men jag letar på ändå Jag undrar vad jag gör för fel Jag tycker själv att jag har en hel del att ge Fick jag chansen skulle jag nog dela med av det Fick jag chansen skulle jag nog fan spela me Då skulle jag nog spela samma spel Spela med i samma spel o bli en del av det Men än så länge är de där blott en dröm Jag känner mig så jävla bortglömd Ensam o utbränd mitt liv är en mess Så jag blir så jävla less Yes


2449980 Ja sam tvoj<3

img_3227 (MMS)

2449980 Ja sam tvoj<3


Jag saknar den här lilla grisen väldigt my...

img_1382 (MMS)

Jag saknar den här lilla grisen väldigt mycket, finns ingen som myser så bra som hon och jag gjorde i soffan på kvällarna!


Ny blogg

Woopwoop
Nu är det ny blogg som gället..
så chacha bloggen ;)

Handens fem fingrar.

God kväller..
Här sitter jag som den funderare jag är, och funderar på att jag ännu en gång ska ta bort allt i min blogg och börja på en clean start, men jag känner inte riktigt att jag har mage nog att göra det,.. för det står väldigt mycket om min vän Brasse, som jag inte vill ska försvinna.. Nu kanske det låter som att dom andra gångerna jag tagit bort allt inte betytt något, det har det... Men inläggen om Brasse.. Det är det närmaste jag har till henne just nu..

.
Så jag funderar faktiskt på att starta en helt nu blogg, och ha kvar denna bara för att ha kvar den, för hur mycket jag än försöker så glider jag ändå in på att skriva om min bästa vän..

.
Tänk att tiden gått så jävla fort, det är nytt år nu, det har till och med snart gått ett helt år sedan du lämna oss helt hysteriska här nere,.. Vi har kommit på fötter igen, men jag vet att "vi, vårat gäng" ger dig många tankar varje dag.
För hur man än vrider och vänder på det så var du länken till oss alla...


.
Nä det får bli en ny blogg...













.
Men Sanna Brasse Lange.

När ingen ser, när ingen vet.. Kommer gråten mitt i skratten.
Jag ska sjunga dig ett löfte, och jag vet att du förstår mig...
Fem fingrar ska skydda dig, ett är molnen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen, ett är hopp och ett är tro. Handens fem fingrar vaggar dig till ro..

Mitt ljus är du<3

Nytt år, nya möjligheter..

Hej hopp..
2011, ett nytt år med nya möjligheter.. Jag hoppas detta året blir ett riktigt bra år, så att om 361, kan man titta tillbaka och glädjas åt 2011.
Man kan ju inte riktigt göra det med 2010, men nu blickar vi framåt.. mycket har hänt dom senaste dagarna, och jag är faktiskt glad! Nu ska jag också snart upp till Sthlm igen, för i morgon är det första jobbdagen för mig detta året, ska bli kul.. Jag saknar jobbet, men samtidigt kan jag inte längta mer efter att flytta hit, närmare allt och alla.
Det är ju väldigt mycket kul som händer detta året och det är jag väldigt glad över, jag ser fram emot det.
.
Ja sam sarmantan, a ti si lijepa... haha

Lördaaoog

Ajjeemäään..

Idag är det lördag, och man märker verkligen hur stressade folk är inför julafton som är på fredag (bara 6 dagar kvar nu.) För människor frågar frågor, men dom lyssnar inte, eller asså så har det ju alltid varit men nu är dom så lyriska inför julafton att dom frågar samma fråga minst 4 gånger och dom får samma svar, men ändå så måste dom fråga en 5:e gång.. Så jävla nice :D


Nä nu ska jag göra nytta här.. så



TJÄÄÄÄRLEEEK på er alla ;)